Lite från den bästa dagen i mitt liv!

Sådan far sådan son :) Alve och Björn på barselavdelningen, notera att dom har händerna likadant!

Alves och mitt första möte, som jag hade längtat efter honom.

Bada för att få bort de värsta värkarna under latensfasen, det hjälpte inte..

Äntligen fick jag epiduralbedövelse i ryggmärgen. Slet med 4 cm öppning i över ett dygn, så det var gott att få sova en timme innan det satte igång med värkstimulerande dropp.

Här är det bara några minuter kvar innan jag fick krystväkar, och ett stort behov av att borsta tänderna efter att ha andats in genom näsan och ut genom munnen i många timmar.

Det hela började på torsdagskvällen vid 3-tiden så vi ringde in för att höra vad vi skulle göra. Det är ju trots allt sju mil till Elverum och ishalt på vägen så man vill liksom ta det säkra före det osäkra. Men vi var på tok för tidigt ute och vid 12-tiden på fredagn åkte vi hem eftersom att jag tyckte att jag lika gärna kunde ha ont hemma som på sjukhuset. Så väl hemma vilade vi mellan värkarna för att sedan åka bort till Maria och Vegard på lite mat och fika för att få tankarna på annat. Vid 20.00 ganska exakt börjar värkarna bli regelbundna med 10 min mellan varje. Vi hade fått besked om att man skulle få 3 på 10 min innan vi kom nästa gång och att varje skulle vara ca 30 sekunder. Mina var på mellan 1,5 min och 2 hela tiden så vi ringde in igen och fick besked om att komma. Vi åkte så att vi var framme strax efter 01 natten till lördag.

Efter att ha haft ihållande långa värkar hela natten utan sömn (för att inte nämna föregående natts sömnbrist) ville jordmor att jag skulle få epiduralen. Innan dess hade jag prövar sterila kvaddlar, vilket gjorde mer ont att få än det hjälpte, bada varmt samt att andas lustgas, vilket var det mest otäcka jag vart med om. Kändes som en billig fylla och fick nästan panik av masken över munnen. Sen kunde jag sova i nästan en timme! Nästa gång jordmor kollade öppningen hade jag 6 cm och fostersäcken hade sjunkit ner. Knappt en halvtimme senare var det 8 cm öppning och rätt efter gick vattnet. Sen hade jag krystvärkar på riktigt.

Detta var vid 12-tiden men jag hade inga riktigt efektiva värkar förrens 12,45. Helt plötsligt var hela rummet fullt av folk, jag hann räkna till 8 och en överläkare samt en annan läkare. Alves hjärtljud gick ner under krystningarna till under 80 så dom trodde att han behövde bli tagen med sugklocka. Samtidigt gick mina värkar ner igen i styrka så jag tog i ännu mer och helt plötsligt låg han bara där på magen! jag hade aldrig klarat det utan min underbara kille och Alves pappa. Han stöttade mig genom allt och det var verkligen en teaminnsats. kl 14,10 var han ute. Jordmor hade glömt att notera tiden, men jag var den ända som mitt i all villervalla fått med mig det :) Björn klippte navelsnoren och sedan lossnade resterna av den när de skulle ta ut placentan. Jordmor låg på min mage och två andra höll i benen och läkaren bad mig krysta fast det inte fanns några värkar kvar. Eftér en faktsikt ganska plågsam stund får björn ta hand om Alve sedsn kör dom ner mig till operationen. Efter morfinet och några andedrag i narkosmasken minns jag inget förrens jag vaknade vid 17.10 på uppvaket helt själv. Det första jag gjorde var att dra undan täcler för att titta på magen. det kändes helt overkligt att det legat en liten bebbe därinne. Jag ville bara komma upp till avdelningen och få träffa honom och björn. Det dröjde ca en timme innan jag blev ivägrullad upp igen. När jag låg i sängen i korridoren och väntade på att dom skulle få klart rummet till oss hörde jag Björns röst långt borta. Sen var han där med den lilla plexiglasvagnen och ett stort paket med en liten blå tygmössa som lät lite missnöjdt. Han försökte visa mig honom men jag kunde inte resa mig och han var så inpackad. Så fort dom rullat in mig kom björn bort med den lille killen och pussade på mig en massa och sa massa snälla saker till mig och räckte sedan över den finaste lilla människa man kan tänka sig till mig. Jag fick hjälp att lägga honom till bröstet och det var som han aldrig gjort annat änn att äta :) Under operationen och förlossningen förlorade jag en god del blod så jag var och är ganska blek om nosen. Detta var som sagt den bästa dagen i mitt liv och jag är jätteglad att det har gått så bra och att vi har fått en så fin och aldeles underbar liten kille till oss!