Vinterskor.

Kanske lite tidigt när man inte ens är en månad, men med tanke på min förkärlek till skor kunde jag bara inte låta bli när jag såg dessa i butiken igår. Varma och goa fårskinstofflor för kalla dagar i fjällen. Dom är ganska stora ännu men ska ju hålla över vintern helst.
Igår var vi på Peppes jag och Alve och hjälpte till att halloweenpynta restaurangen och karva pumpor. Idag ska vi ner en runda på stan igen, vi har några ärenden som måste göras. Vi tar med oss Sacke ner, sen sätter vi honom i bilen medans vi cruisar i butikerna!
Alve har sovit mer eller mindre hela natten, och det i vår säng. Det är supermysigt att ha honom nära oss men mest praktiskt för så fort han tappar nappen så blir han så ledsen. Då är det skönt att han ligger brevid en ist för i sin säng. Dessutom gulpar han en del och det känns lite obehagligt att han ligger på ryggen.

Tills nästa gång, so long!

Mammas solstråle.

I går var vi hemma själva för första gången och det gick finfint. Vi badade på morgonen och sen ammades det och jag fick i mig lite frukost mellan varven. Sen tog vi oss en promenad med Sacke ner till Björn och hem igen. Vi hann hänga lite tvätt, dammsuga och starta med middagen innan Björn kom hem lite efter 4 på eftermiddagen. Kvällen därimot blev lite mer kaotisk, dumma mamma Moa hade ju njutit av supergoda höstäpplen i två dagar så lilleman fick nog magknip och skrek som bara den största delen av kvällen.. Men men, nu vet jag det!

Idag är en ny dag med nya möjligheter. Det är kallt och klart ute så det blir nog en liten promenix i dag med. Men idag ska jag även passa på att vila när Alve sover. Jag märker att jag behöver det, med tanke på att man är vaken en del om natten. Nätterna går ganska bra, men lillen vill somna hos mig och jag är så trött så jag glömmer ibland att lägga tillbaka honom i sin säng. Det är ju i och för sig väldigt mysigt men ganska obehändigt.

so long..

Milkjunky.

Jag måste nästan säga som våran goda vän Sara, det är nog grädde i mina bröst :) Stackars lilla Alve, han ser helt drogad ut när man tar honom från bröstet för att rapa honom.. Mjölken bra rinner längs kinderna och både han och jag är helt blöta för det bara rinner och rinner...

Well well, det är som helsesyster säger; ett lyxproblem! En annan sak vi märkt de senaste dagarna är att han blir alldeles gojsig i vänster öga. Vi har ju förstått att detta är högst vanligt men ser ju inte så mysigt ut. Vi har fått rådet att ta lite modersmjölk att tvätta med eller lite ljummet vatten samt att masera lite i innerkanten av ögat så att tårkanalen kommer igång.

Annars har dagen vart superlugn, jag och Alve har sovit på soffan och Björn har vart med Sacke på fjället. Nu sover lilleman igen, vilket är som det brukar. Han har sin "primetime" på kvällen för att sedan knoppa in mellan 22-23.30 nån gång. Nu ska vi se på Kalla Fakta om snuset, hoppas Björn vill se det med ;)

Tjingeling!

Alve 2 veckor och besök av farfar och faster.

Så har vårat besök rest hem igen, det var supermysigt att Sandra och Lars-Åke kunde komma och hälsa på. Det var lagom långt så här i början med ett endagarsbesök då nätterna fortfarande håller på att "gå till sig" Vi fick fina prsenter och vi måste nog erkänna bägge två att det är mysigt att bli så bortskämda! Av Sandra fick vi en cool piquebody i ull och en snoddas till nappen i trä med en björn på. Farfar kom med ännu en fin body att växa i och Gunilla har sytt en amningskudde som redan har kommit till stor användning :)



Björn spelar SKATE 2 samtidigt som han passar på Alve, vem har sagt att killar inte kan gjöra två saker samtidigt?

På Måndag börjar Björn att jobba igen och det känns lite konstigt men ska säkert gå bra! Jag lommer nog inte ha någr större problem att fylla dagarna med tanke på att jag har en liten kille och en stor hund som behöver tas om hand om. Dessutom har jag några mammakilon kvar som ska trimmas bort med raska barnvagnspromenader i backarna tillsammans med Sacke när vädret tillåter!
Igår var även Helsesyster på hembesök, efter en fika och prat med lite information kring säkerhet och läkarbesök i framtiden var det hög tid att väga lilleman. Denna gången hade han lagt på sig ytterligare 200 g, fast på 4 dagar ist. Detta vill säga att han lagt på sig ca 700 totalt och nu väger 4200g totalt!

Farfar och faster sitter med det senaste tillskottet i familjen Källén och myser soffan. Det är alltid lika trevligt med familjebesök och jag glädjer mig till resten av er kan komma! Min mamma tittar upp 4-9 nov och min bror kommer till jul. Så när ni vet att ni kan så är det bara att boka in ett besök! Dessutom kanske det blir en tur till Mariestad i början på december, kanske någon av kusinerna vill möta upp då!?

En tur ner till stan.

Har ni sätt något så sött? Rustad för en grå och kall dag..

Idag gjorde jag och Alve stan för första gången helt själva. Det var efter frukosten när Alve vart vaken en stund och precis knoppat in som jag packade ner honom i sin lilla stickade heldress vi fått i present från Marita och Thomas i Jämjö. Jag tryckte på honom hans nya lumberjackmössa och hans tuffa hestravantar han fått av Gabriel på Björns jobb. Sedan åkte vi ner med bilen till byggda för att gå på apoteket och i matbutiken och lite andra småärenden. Alve gjorde som barn i hans ålder brukar gjöra, han sov sig igenom alltihopa och ca 1,5 h senare var vi hemma igen.
Det var supermysigt att få komma hem igen och lika mysigt att få träffa min Björn. Det kommer att kännas konstigt när Björn ska börja jobba igen, men vi ska vara glada att vi fått dessa två underbara första veckor ihop.. Vi har även haft ett litet besök av min vänninan Lise och hennes systerdotter Linn nu på eftermiddagen. Alve fick en superfin gosedjurselefant som kommer att hänga med i vagnen framöver, och jag fick en tuff väska från popcorn som man kan fästa bilder på, tex av Alve :) Det är lite mer rejäl och passar perfekt när man ska iväg på babysim och liknande!
Imorgon kommer helsesyster från helsestation på hembesök kl 13.00. Det är rutin att dom kollar upp hemförhålandena och samtidigt ska lillen vägas igen. Och som jag nämnde igår kommer faster Sandra och farfar Lars-Åke sen på efftan.
Måste också nästan nämna att Alve vaknat var tredje timme hela natten vilket är lite oftare än vanligt men har då tagit ett bröst i taget, tömt det och sedan inte gulpat en ända gång :) Det har vart lite värre nu på dagen med en del gulp men det är helt oki, värre på natten när man är trött..

Många kramar.

Gulp, dålig nattsömn, och morgonbad.

Det som kallas kräk på svenska heter gulp på norska. Detta tycker både jag och Björn är ett bättre beskrivande ord för det är ju just det, gulp. Likaså heter det att ge bröstet, att ge pupp. Detta känns oxå bättre att säga på något vis. Stackars lille Alve, han kommer prata svorska med aning karlskronitiska och en nypa västergötiska :)

Igår var vi och hälsade på grannarna och kom hem lite sent så jag hade mer mjölk än det stackars lille killen kunde hantera så nattsömnen blev störd för oss alla tre då det blev gulp alá kaskad, dvs vi har bytt sängkläder två gånger i natt.. Så idag när vi steg upp tog jag först en dusch, sen badade vi Alve och sist tog björn en dusch. Nu tvättar vi alla sängkläder, handukar, gulpekluter, haklappar och allt annat som fick utstå nattens eskapader.

Vi ska nu pröva att ge en pupp i taget och låta honom dricka det tomt och med massa rappauser. Tydligen ska den feta mjölken som kommer sist i amningen göra det lite svårare för dem att gulpa upp det på en gång.

På fredag kommer farfar Lars-Åke och fatser Sandra från Marisetad och Oslo och det blir vårt första nattbesök. Hoppas att det blir en lite lugnare natt än föregående bara! Det ska bli trevligt med lite släktbesök, vi ska ju inte sticka under stolen med att vi är stolta som bara den ch gärna vill visa upp honom :) Den 4 november kommer min mamma några dagar från Karlskrona också.
Nu har lilleman sovit i snart 3 h så nu är det dags för nästa mål mat och hög tid att pröva den nya taktiken gällande amningen!

Stor kram

Alvenkalven.

på helsestation idag.

tröttisar efter dagens utflyckt på byggda.

kan ju börja med att jag skriver detta inlägg med en hand då alve har knoppat in på mitt bröst/mage efter lite påfgyllning från mjölkfabriken (därav små bokstäver)

Idag har vi vägt in alve för andra gången och till vår stora lycka har knodden lagt på sig 404 g på 5 dagar och väger därmed 4 kg blankt! det är en viktökning på ca halvkilot på en vecka.

efter helsestation tog vi vagnen ner på byggda och fick visa fram honom mer än en gång. vi var på trend och handlade en ny och lite tjockare mössa samt bytte en del kläder vi fått som var i fel storlek. vi var inom apoteket och handlade flytande järn (jag behöver fortfarande hjälp att producera nytt blod) och sedan åkte vi hem och somnade på soffan efter det att björn lagat kalsgod ugnsbakad falukorv och potatismos, mums!

Så nu sitter vi här på soffan och väntar på björn som rastar sacke, sedan ska han ner och hyra en film så blir det lite kvällskos.

Faders förlossning

Vi åkte in tidigt en Fredag morgon kl 03.00 för att Moa hade börjat få sina värkar. Det första jag tänker när vi åker på bron över Trysil elva är när skal jag få mat nästa gång. På vägen till elverum så var det glas halt. Det hade regnat på kvällen och sedan frysit lagom då vi åkte in. Resan gick bra och väl framme gjordes CTG testet och väntan på öppning. Efter lång väntan så fick vi äntligen mat. Bröd med olika pålägg i deras kantina. Sedan bestämde dom för att låta oss åka hem och vänta istället. Vi kom hem på förmiddagen/middag och tog det lungt hemma. Käkade lite bröd med pålägg igen. Moa fick ondare och ondare och vi bestämde oss för att dra til Vegard och Maria för lite mys och så att Moa kunde tänka på annat. Där fick vi peppes pizza och desert och gissa om jag var nöjd. Sen var det dags att åka hem och försöka sova lite. Vi låg och vred och vände på oss och Moa slumrade till ibland men vaknade när värkarna kom vilket var hela tiden. Vi fick sove en dryg timme var och sedan var det dags. Vi satte oss i den kalla frysna bilen och sladdade iväg på halkan. Nu undrade jag verkligen när jag skulle få äta nästa gång. Nu skulle vi ju in och föda!

Väl framme så kördes samma tester och mycket lång väntan på att det skulle öppna sig. Tröttare och tröttare satt jag och höll Moa i handen på olika sätt och andades tillsammans med henne. In genom näsan ut genom munnen. Timmarna gick och öppningen var seg. Jag försökte hjälpa Moa på alla sätt i hopp om att hon inte skulle fräsa åt mig! Man vill inte klanta till det med en dålig kommentar eller handen på fel ställe, men Moa uppsakattade allt jag gjorde och det kändes skönt. Världens tålmodiagste tjej är hon.

Till slut tog tålamodet slut och det gjorde så ont. Jag satt och masserade korsryggen bäst jag kunde och nickade till då och då på Moa's höft. En gång höll jag på att somna på riktig och upptäckte att jag höll på att ramla av sägen och in på Jordmor som gjorde i ordning epiduralen bakom mig. Moa låg och kved "snälla doktorn kom nu"
Gubbjävel, nu kommer du annars spyr jag av trötthet. Jag pallar inte en sekund till. Jag måste få sova. Hur skal jag annars klara hela grejen. Det är ju massor av centimetrar kvar. Jag kan ju inte stötta och hjälpa Moa om jag ligger i en säng bredvid med redbull som dropp. Så fort epidrual mannen kom in så kvickade jag till. Nu blir det grejer... Smärtstillande.
Klappat och klart så satt det en slang i ryggen till Moa och hon kunde slappna av. Hon sommnade i sängen ganska kvikt. Jag somnade som en stock i den härliga skinn fotöljen bredvid.

Efter en timme så var det slut på den sömnen men det hjälpte otroligt mycket. Gick och fixade bröd och pålägg. Nu började jag bli äckligt trött på deras kneipp bröd och deras påläggs utbud. Min mage var raserad efter allt bröd och lite sömn. Äntligen kände jag att jag var tvungen att gå på toa. Mmmm gud vad skönt... Nu skal jag sitta här en stund och tänka.

"BJÖRN vattnet gick"

Helvette, jag är ju inte ens klar. Ui ui ui ui.. brinner det? vad är det för oljud. Har dom ändrat om det vanliga larmet man trycker på till nåt speciellt när vattnet går eller? Paniken kommer över mig. Knip nu björn, avsluta på ett värdigt sätt. Det finns inget värdigt med att avsluta en toa session. Nu skal det födas. Ut kommer jag till Moa och en jordmor som hade svarat på flyglarmet.

Nu öppnades det rejält och helt plötlisgt så fick hon lov att börja krysta. Jahapp då startar det vi har väntat på. Moa testar olika positioner och jag var med men min stadiga hand som ibland blev blå. Hon tog i så hon blev blå i ansiktet. Jag var där med våt handuk i pannan, min hand och lite dricka. "host host, ursäkta jag vill inte att ni skal bli sjuka"
Här ligger du och har ont så inni hellskotta och du ursäktar dig själv för lite hosta. Du är för söt tänkte jag. Själva utdrivnings fasen gick ganska fort kändes det som. Jag stod vid Moa's sida hela tiden och det var nära nu. Helt plötsligt kollade jag där alla jordmödrar höll på och jag såg ett huvud! Hjälp såg jag rätt? Jag vände blicken mot Moa och sedan kikade jag tillbaka igen (jag var ju så nyfiken) och såg ett stort huvud och ett öra som vände uppåt. Oj oj oj oj oj nu kommer den. Moa krystade igen och jag höll ett stenhårt grepp bakom hennes nacke och tryckte henne framåt och helt plötlisgt så la personalen upp en lite krabat på min kära's mage. Dom la en handuk över och torkade lite och den var knäpptyst. Tänkte inte så mycket över det för jag var upptagen att gråta ihop med Moa. Allt var upp och ner. Där kom bebisens gråt. Jag höll mig för ansiktet och grät då jag fick en klapp på axeln av en jordmor som sa "gratulerer far"
Tack sa jag stolt. Stolt far. Stolt pojkvän. Jag var så otroligt glad och stolt över min Moa. Känslorna sprudlade.

"Oj då. Der røk navelsnoren. Tilkall en lege"
Min hals blev torr igen. Gråten var på gång. Nu var jag orolig för Moa. Det kändes inte bra alls. Gjorde hon bort sig jordmoren? Du kunde väl vara lite mer försiktig. Jag väntade hela tiden på en ursäkt men jag antar att sånt händer ofta men då var det jobbigt. Jag valde att stanna vid Moa's sida medans dom försökte få ut moderkakan. Moa var helt slut och hade inga värkar att få ut den med. Jag kikade på förväntansfullt medans dom höll på med tänger och mojänger för att få ut den samtidigt som jag slängde ett öga på våran nyfödda son som var i goda händer.
Till slut så blev det opreation och jag stannde med bebisen. Det kändes oerhört jobbigt att Moa rullades ut alldeles blodig ut från fødestuen. Helt plötsligt så var jag själv kvar med en jordmor som hjälpte mig att packa in bebisen i ett lite varmt paket av filtar sen låg han där i sin plexi vagn och det var tomt på folk. En annan i personalet städade upp efter allt söl och blod medans jag satt i min "härliga" skinn fotölj och spanade in en slags bebis!! Jaha, vad gör man nu då?Trösta lite kanske, suga lite på mitt finger, gunga lite. Jag var väldigt snart helt själv då tanten var färdigstädad och där satt jag. Det var då jag slängde iväg en massa SMS. Vad skulle jag annars göra. Det var väl inte min bebis? Eller? Jag vaktade den ju bara. Jag kunde inte fatta vad som hade hänt. Ganska snart gick det upp för mig att han var min.

Det var en allt för lång tid att vänta på att Moa skulle komma tillbaka. Gick det bra med henne? Kommer hon att bli bra? Nervositeten var hög på skalan. Fyra timmar senare så sa personalen att hon var på ett rum längre bort i korridoren. Jag skyndade mig upp från skinnfötöljen )t-shirten stannde kvar" och rullade iväg bebisen och jag blev visad in till ett rum där min älskling låg. Det var ett känsloladdat ögonblick vill jag lova. Jag var så glad att hon var tillbaka och jag ville visa upp bebisen för henne. Moa hade knappt sett honom.
Moa fick bebisen vid sitt bröst och kunde äntligen få amma honom. Det kändes så otroligt skönt och vi bestämde namnet där och då. Alve. Det skal han heta!
Eftersom Moa inte hade ätit sedan innan hon fick epiduralen kl 07.00 så var hon och jag väldigt hungriga kl nio på kvällen. Jag gick och hämtade bröd med pålägg!!!!!! Gud så gott.
Vi somnade som stockar alla tre och resten är historia.

Alve ligger bredvid mig nu och sover och skal få krypa ner i sin säng snart. Han är underbar!

// Björn

Alve 1 vecka.

I går var det fredag, vilket knappt kändes eftersom dagarna bara flyter in i varandra och det mest känns som en enda lång helg allt i hopa. Men vi lagade lite mat och smaskade i oss chocklad och myste framför tv'n. Vi tittade på fredagsunderhållningen innan det var det dags att krypa ner med Alvenkalven som han numera kallas med tanke på hans stora sug och mjölkbehov. Han sover ca 3,5 h i slängen vilket vi är jättenöjda med! Men han behöver rapas i massor så varje gång han ska ha mat blir man vaken i minst en timme.Björn är bäst på rapa honom så det utnytjar jag :) Han dricker tills jag knappt har mer kvar att ge så spyr han upp det sekunden efter, så idag bestämde vi oss för att prova napp efter han ätit och bara ville ha kos vid bröstet. Vilken succé! Han somnade som en stock på en gång!

Idag är det redan en vecka sedan vårat lilla under föddes och det är precis lika fint väder idag som det var när han föddes. Massor av plusgrader och strålande solsken så vi bestämde oss för att prova på en liten tur med vagnen. Det blev inte så långt men det var superskönt att komma ut lite. Alve somnade innan vi han ner backen och Sacke gick så fint brevid vagnen.

Nyvaken vid halv 9 idag på morgonen. Det blir en stund på soffan framför nyheterna det första vi gör samtidigt som jag ammar lilleman.

Klarvaken!

Myspys på fredagskvällen. Ikväll ska det bli tacomys och fruktsallad till körslaget :)

Vilken kille!

Pappa Björn och Alve.

Han somnade..

Det blir en del soffamys om dagen.

Velkomen til verden Alve. Vilken kaka Maria bakat till Alve, supergod!!

Idag är det fem dagar sedan våran lille son kom till världen och vi njuter av lugna dagar hemma alla tre och Sacke. Igår var vi på helsestation för att väga in Alve och se om han hade gått upp i vikt sedan vi rest hem från Elverum. Normalt ska dem gå upp mellan 150-200g på en vecka. Alve hade lagt på sig 160g på två dagar så vi är förstås glada och stolta :)

Igår hade vi även besök av min vännina Maria. Hon hade bakat ovanstående underbart goda chockladkaka och kom med fina presenter till oss. Efter henne tittadevåra grannar ner för att smaska på resterna av kakan och för att hälsa på sin nya granne. Pojkarna hade med sig en supercool IdaT dress som är blå med elefanter och andra fina presenter! Vi är oförskämt lyckligt lottade som har så fina grannar! Efter dem gått vid halv 9 ungefär fick lillen kvällsmat, sen knoppade både han och jag in för att vakna vid 3-tiden för ett nytt mål mat. Påfyllning igen vid 4 och sen steg vi upp vid lite över sju. Vi kollade nyheterna på tv4 och myste i soffan, fixade fram lite frukost till Björn som vi väkte vid halv 9. En väldigt behaglig natt med andra ord :) Vi hoppas på fler av dem!!

Nu är Björn på väg till Rörbäcksnäs på gränsen för att handla lite svensk mat. Jag äter i massor och har fått besked om att blodpudding är ett måste i kosten de närmaste veckorna!

Det är så kallt ute att vi har fått besked om att inte ta ut Alve på promenad än på iallafall en vecka, tråkigt eftersom jag vill ut och rulla snart! Men inget ont som inte har något gott med sig! Det kanske blir öppning av fjället redan till helgen. Snöproduktionen är igån för fullt och det ligger en del natursnö oxå.

Nu ligger han här helt utslagen på soffan men börjar visa tecken på att vilja ha mer mat så jag får återgå det bästa jag vet just nu, min lilla kille!

Lite från den bästa dagen i mitt liv!

Sådan far sådan son :) Alve och Björn på barselavdelningen, notera att dom har händerna likadant!

Alves och mitt första möte, som jag hade längtat efter honom.

Bada för att få bort de värsta värkarna under latensfasen, det hjälpte inte..

Äntligen fick jag epiduralbedövelse i ryggmärgen. Slet med 4 cm öppning i över ett dygn, så det var gott att få sova en timme innan det satte igång med värkstimulerande dropp.

Här är det bara några minuter kvar innan jag fick krystväkar, och ett stort behov av att borsta tänderna efter att ha andats in genom näsan och ut genom munnen i många timmar.

Det hela började på torsdagskvällen vid 3-tiden så vi ringde in för att höra vad vi skulle göra. Det är ju trots allt sju mil till Elverum och ishalt på vägen så man vill liksom ta det säkra före det osäkra. Men vi var på tok för tidigt ute och vid 12-tiden på fredagn åkte vi hem eftersom att jag tyckte att jag lika gärna kunde ha ont hemma som på sjukhuset. Så väl hemma vilade vi mellan värkarna för att sedan åka bort till Maria och Vegard på lite mat och fika för att få tankarna på annat. Vid 20.00 ganska exakt börjar värkarna bli regelbundna med 10 min mellan varje. Vi hade fått besked om att man skulle få 3 på 10 min innan vi kom nästa gång och att varje skulle vara ca 30 sekunder. Mina var på mellan 1,5 min och 2 hela tiden så vi ringde in igen och fick besked om att komma. Vi åkte så att vi var framme strax efter 01 natten till lördag.

Efter att ha haft ihållande långa värkar hela natten utan sömn (för att inte nämna föregående natts sömnbrist) ville jordmor att jag skulle få epiduralen. Innan dess hade jag prövar sterila kvaddlar, vilket gjorde mer ont att få än det hjälpte, bada varmt samt att andas lustgas, vilket var det mest otäcka jag vart med om. Kändes som en billig fylla och fick nästan panik av masken över munnen. Sen kunde jag sova i nästan en timme! Nästa gång jordmor kollade öppningen hade jag 6 cm och fostersäcken hade sjunkit ner. Knappt en halvtimme senare var det 8 cm öppning och rätt efter gick vattnet. Sen hade jag krystvärkar på riktigt.

Detta var vid 12-tiden men jag hade inga riktigt efektiva värkar förrens 12,45. Helt plötsligt var hela rummet fullt av folk, jag hann räkna till 8 och en överläkare samt en annan läkare. Alves hjärtljud gick ner under krystningarna till under 80 så dom trodde att han behövde bli tagen med sugklocka. Samtidigt gick mina värkar ner igen i styrka så jag tog i ännu mer och helt plötsligt låg han bara där på magen! jag hade aldrig klarat det utan min underbara kille och Alves pappa. Han stöttade mig genom allt och det var verkligen en teaminnsats. kl 14,10 var han ute. Jordmor hade glömt att notera tiden, men jag var den ända som mitt i all villervalla fått med mig det :) Björn klippte navelsnoren och sedan lossnade resterna av den när de skulle ta ut placentan. Jordmor låg på min mage och två andra höll i benen och läkaren bad mig krysta fast det inte fanns några värkar kvar. Eftér en faktsikt ganska plågsam stund får björn ta hand om Alve sedsn kör dom ner mig till operationen. Efter morfinet och några andedrag i narkosmasken minns jag inget förrens jag vaknade vid 17.10 på uppvaket helt själv. Det första jag gjorde var att dra undan täcler för att titta på magen. det kändes helt overkligt att det legat en liten bebbe därinne. Jag ville bara komma upp till avdelningen och få träffa honom och björn. Det dröjde ca en timme innan jag blev ivägrullad upp igen. När jag låg i sängen i korridoren och väntade på att dom skulle få klart rummet till oss hörde jag Björns röst långt borta. Sen var han där med den lilla plexiglasvagnen och ett stort paket med en liten blå tygmössa som lät lite missnöjdt. Han försökte visa mig honom men jag kunde inte resa mig och han var så inpackad. Så fort dom rullat in mig kom björn bort med den lille killen och pussade på mig en massa och sa massa snälla saker till mig och räckte sedan över den finaste lilla människa man kan tänka sig till mig. Jag fick hjälp att lägga honom till bröstet och det var som han aldrig gjort annat änn att äta :) Under operationen och förlossningen förlorade jag en god del blod så jag var och är ganska blek om nosen. Detta var som sagt den bästa dagen i mitt liv och jag är jätteglad att det har gått så bra och att vi har fått en så fin och aldeles underbar liten kille till oss!

Grattis Amanda!

Alve morgonslummrar medans vi äter frukost.

Här kommer ett stort grattis till min storasyster Amanda som fyllde 30 år igår!
Självklart var klockan långt efter 23 innan jag kom på att jag skulle ringa trotts att vi hade skrivit upp det.. Mjölken har kommit igång på riktigt och lillkillen åt så han gulpa upp allt hela kvällen och hela natten! Så om du läser detta innan jag hinner ringa, (vi ska ner på helsestation nu strax) så vill vi bara skicka våra varmaste grattis från ett 10 minusgradigt trysil!

Alve - Världens finaste kille

Alve 3650 g och 52 cm lång.

Nu har vi äntligen kommit hem. Vi är lika trötta som glada över våran underbara son.

Här kommer några bilder i väntan på ett längre och mer utförligt inlägg.

Många kramar Björn, Moa och Alve

PS. Vi behöver en riktig kamera så vi kan ta lite fina bilder :) Sponsor ??

Första gången Moa och Alve träffas.

Alve mätt och belåten.

Ett litet leende kanske?

Stolt far.

Trött mamma.

Nu tycker jag att det är dags att du hittar ut bebben!

Halsfluss och feber, vinterdäck och 2:a snöfallet.

I går eftermiddag började jag känna ett och annat stik i halsen när jag skulle svälja mat och dricka, inget direkt jobbigt men tillräkligt för att irritera. Så idag vaknade jag redan vid 7-tiden och gissa om det gjorde mer än bara ont i halsen.. Låg kvar i sängen och drog mig i värmen under täcket till 08.30 innan jag masade mig upp för att ta febern. Lite morgontemp visade vår nya fina örontermometer vi införskaffat till både oss och lillen. Så jag ringde in till legevakta och dom ville att jag skulle komma dit redan vid 10.00. Läkaren titta djupt ner i halsen och konstaterade att jag var vit på mandlarna och att det förmodligen rörde sig om en halsinfektion/halsfluss. Så jag blev satt på penicelinkur med dubbla tabletter nu först, detta för att snabbt bli av med infektionen..
Så nu hoppas jag att detta ska vara över innan lillkillen kommer, vill helst vara frisk till förlossningen :)

Det har snöat ca 10 cm på fjället och kanske 5 cm här nere över natten.

Dom säger ju att det ska komma 3 snöfall innan det lägger sig för vintern. Nu har det vart 2 rejäla och ett pyttelitet. Jag räknar det som 2 iaf så slipper man bli besviken när allt smälter bort igen.. Igår var vi därför och satte på vinterdäcken för denna gången. Michelindäck som verkar väldigt bra ( Björns avdelning ). Så nu kan det snöa bäst det vill när lillkillen kommer. Vi har tom packat ner den lilla vinterdressen till hemresan om kylan och snön skulle hålla i sig!

Nu ska Björn åka upp och busa med Sacke på fjället medans jag blir hemma i värmen från spisen och mysandes på lite glass!

Beräknad termindato: Idag.

Lite statistik..
Idag är det så den stora dagen, eller i allfall så är det dagen vi är beräknade att föda. Dvs att genomsnittet av alla födslar sker efter 40 hela veckor och 2 dagar. Nu är det i och för sig bara 5% som verkligen föder på just denna dag medans 92% föder mellan vecka 38 och vecka 42.

Magen i onsdags, fulgången 40 veckor.

Jag känner därför ingen direkt stress över att lillkillen fortfarande inte har kommit, även om vi hemskt nyfikna på honom. Alla känningar från sist vi var hos jordmor har mer eller mindre försvunnit förutom att det spänner i ryggslutet. Men har han inte kommit till nästa vecka så har vi fått tid på eftermiddagen den 9 okt för vurdering av fortsatt svangerskap som det så fint heter. Alltså om dom ska sätta igång det. Det känns bra och lite spännande..
Annars så mår vi finfint hela högen, Björn skämmer bort mig en hel massa och nu lagar han tacos och så ska vi se på film. Sacke och jag har vart en tur på fjället eller rättare sagt vi har gått i barnbacken och försökt sätta igång det hela. Stella hade tagit en ganska stor fågel idag när vi kom hem och Svea är lika gosig som vanligt! Inatt var det 10 minus och det ligger snö i skuggan och fjället är vitt på toppen.

Nu hoppas jag verkligen att nästa gång vi skriver här så har vi lillen i vår famn och att vi då kan visa en bild på honom istället för på min hängmage ;) kryssa fingrarna!