Nästan klara..

Blöjbyten och bad.


Titta vad fint det blir i badrummet, jag måste säga att jag är jättenöjd! Vi har satt upp hyllan och korgarna samt fått skötmattan på plats och storstädat! Som rubriken lyder så är vi nu nästan klara med allt innan lillen kommer. Nu ska det bara innhandlas lite smått och gott från apoteket till skötbordet, blöjor och ammeinnlägg. Björn vill gärna att vi ska vara klara så fort som möjligt samt att väskan ska packas och stå klar i bilen ifall han bestämmer sig för att titta ut snart!
Kan ni tänka er att det bara är 32 dagar kvar? Knappt en månad :) Det är så spännande att jag varken vet ut eller in.. Han är som jag sagt tidigare en väldigt livlig liten en, och det i samband med urinvägsinfektionen gör att jag har får kramp i magen så jag knappt kan stå upp i mellanåt. Så länge jag äter pracet går det ganska bra, hoppas detta släpper snart!

Nu är det många födelsedagar som kommer i det närmsta också. Pelle blir 1 år, Elvis blir 2 år, Johan fyller år, min systeryster fyller tom jämt! 30 år. Flera kompisar och arbetskamrater har också födelsedag och sist men absolut inte minst fyller min darling 29 år bara dagarna före vi är breäknade att föda! Jag hade en sak jag ville säga med detta; Har vi glömt någon så är det absolut inte meningen. Grattis i för eller efterskott :) Det kanske kan bli lite kaotiskt om bebben helt plötsligt bestämer sig för att komma i närheten eller rent av på någon annans födelsedag..

Nu ska jag iväg och fixa lite med det praktiska pappersarbetet och försöka rasta Sacke litegranna..

Ha de!

En händelserik vecka, mins sagt..

Ja det har verkligen varit en händelserik vecka, nästan så jag inte vet vart jag ska starta men det är väll likabra att ta det från början..

I måndags så hämtade jag Emilian i barnhagen, han går på Östmojordet precis där vi bor så Sacke och jag promenerade bort. Det var supermysigt och en liten försmak om hur det kommer att bli att snart själv vara småbarnsförälder. Björn som nu för tiden cycklar till jobbet gjorde oss sällskap på vägen hem. Supermysigt! Jag passade även på att ta en fika med Johanna på dagen, så när klockan var 18.00 så var jag så trött att jag inte visste ut eller in, man har inte samma energinivå nu för tiden helt enkelt!

På onsdagen hade jag tid på Liaterapi igen, denna gången fick jag hänga i gungor från taket och öva mig. Det kändes inte där och då, men visst lyckades jag få lite träningsvärk. Det kändes helt underbart att få röra lite på sig. Jag är så sugen på en riktig promenad och verkligen kunna ta ut mig till fullo, men den tiden är snart här förhoppningsvis.

På torsdagen var det så det dags för den 2:a av 3 kurser före födslen. Denna gången handlade det om själva födslen. Det var ganska dålig uppslutning, men Björn var med och vi fick svar på våra frågor så det var ok! När jag skulle resa mig upp efter kursen kände jag at magen blev helt hård och trodde att jag kanske hade suttit stilla och vart lite kissenödig alldeles för länge. Jag fick skynda mig på toaletten men det släppte inte. Var på toa flera gånger men magontet ville inte ge med sig. Med färskt minne från kursen om att "alla förlossningar startar olika" i bakhuvudet ville Björn att jag skulle ringa in och fråga en jordmor om vad det kunde vara. Fick besked om att bara vila och ringa tillaka om det gjorde ont dagen efter. På natten har jag mer eller mindre kramp i magen och får inte sova alls. Bebben rörde sig en del så jag var ganska lugn men tankarna far fram och tillbaka. Vid åtta på morgonen när jag ska köra Björn till jobbet kommer jag knappt in i bilen själv så vi ringer jordmor här i Trysil. Jag får komma dit vid 10. Hon misstänker urinvägsinfektion men vill känna om jag har öppnat mig. Till min stora glädje kan hon konstatera att huvudet har fässt sig men det är ingen bebbe på väg idag.. Jag blir vidareskickad till Elverum där jag och Björn sen tillbringar hela dagen innan vi får prata med en läkare vid 16-tiden som tror att det fatiskt rör sig om en ordentlig urinvägsinfektion. Får smärtstillande, Selexid och en säng att vila i tills smärtan går över ett par timmar senare innan vi får resa hem. Jag hade ju en urinvägsinfektion i sommras med och då var vi med inne en sväng på sjukan. Jag tror det kan har vart den som gjorde precis lika förbenat ont då som nu. Med oss hem fick vi en bild av lillens ansikte. Han ser mest ut som en alien på den så den kommer inte att publiceras här :) Vi fick även dubbelcheckat att det faktiskt är en liten kille därinne, helt underbart!

På lördagen hade vi planerat en liten tur till Oslo för att köpa de sista grejerna till bebben, men mest för att få träffa Sandra, Björns syster. Det var upp och ner över dagen (vilket läkaren sagt var okej om jag tog det lugnt). Barnas hus/Fru Lyng hade massa fint och vi fick tag i det vi skulle där. Vi tog en härlig fika ungefär där Sandra bodde på St Hans Haugen i solen.


Barnvagenen med den knalliga Voksiposen "Urban" som lillen ska åka i till vintern, den kom nu i veckan.

The One and the Only, vinnare av nybegynnerklassen i agility vid klubbmästerskapen Enebo Trysil 2009.

För att avsluta en vecka som denna med stil så var det familjedag med klubbmästerskapen på Enebo. Efter fredagens tur rill sjukhuset var det oklart om jag ens kunde åka dit, fast jag hade sätt fram emot det. Jag vaknade pigg och utvilad och i förvånadsvärd bra form så vi bestämde oss för att i alla fall åka dit en stund men jag lovade Björn att jag inte skulle vara med i några tävlingar. Så Sacke fick mat som vanligt (ska vi träna brukar han få vänta med mat tills efteråt så han är mera taggad på gobitarna och mer uppmärksam) och bara en liten kissetur (samma här, brukar motioneras gott innan träning så han inte tar ett eller ett par av sina berömda ärovärv runt hela träningsområdet). Väl framme började tanken om att kanske vara med i alla fall ta form, och med go uppmuntran från dom andra tjejerna i klubben tänkte jag, -well well vi kan ju inte komma mer än sist! Så vi ställde upp i både lydnad och agility nybegynnerklasse. Vi kom etta bakifrån på lydnaden, dvs sist men till vårt försvar har jag bara sätt två instruktionsvideos på nätet och övat med godis hemma i trädgården. Man får bara använda ett komando per övelse och inga godisar på tävling. Så redan där var vi ganska körda men han fick poäng i alla övningar och tog en lång runda rundt hela träningsområdet mitt i allti hopa :) Han blev omnämd som en publikfriare och en go och glad kille som charmade publiken :)

Jag skulle ju aldrig tro att det kunde gå något bättre i agiletyn, eftersom han även där tog en extra runda och vi tog längst tid på oss, men vi hade minst fel och minst rivningar. Nu ska det ju tillägas att vi bara var tre som ställde upp. Men jag är stolt och glad över vår innsats. Jag är trotts allt gravid och orkar inte med lika mycket eller är lika snabb som dom som inte har mage är. En supermysig dag helt enkelt!

Så nu är jag så trött att jag vet varken in eller ut. Imorgon ska jag på Liaterapi igen, inom Nav med massa papper, fixa med sjukskrivningen och en runda på jobbet, som jag för övrigt faktiskt saknar litegranna...

Soffan ropar på mig nu..

Det finns för och nackdelar med precis allt.

Vår trädgård december -08.

Vägen upp från infarten januari -09.

Handletur ner till byggda, nyårsafton -08/-09.

Utsikten från vår lägenhet, vinter -09

Precis som rubriken låter, det finns för och nackdelar med precis allt.. Just nu sitter jag och bara längtar, och då menar jag verkligen längtar tills snön kommer. Vill att det ska bli så där kallt så det känns ner i lungorna när man andas, snoret fryser i näsan och nysnön yr från fjället. Vill ha sådana dagar när solen skiner så starkt att himmlen blir så blå att det nästan gör ont att se på. Och när ljuset bryter dom första strålarna på fjället om morgonen och gör det alldeles rosa i soluppgången. Men så har vi ju dom dagarna när det känns som om man aldrig ska bli varm igen, oavsett hur många duschar du tar eller hur mycket du eldar i spisen. Dagarna när man är övertygad att om man lever i ett ständigt mörker. Och när man mer eller mindre måste skotta sig fram till den helt i snön begravda bilen, 10 min innan man ska på jobbet.

Alternativet är ju att flytta till sydligare breddgrader, och då får man en underbar vår med gröna buskar och träd, en och annan syrénhäck som blommar, en lång varm sommar med acceptabla badtempraturer och närhet till familj och vänner. För att inte nämna en precis lika lång mörk och förmodligen regning vinter, utan snowboard, utan fjället och utan kylan..

Nu är jag ju inte så naiv att jag inte inser att allt kommer att förändra sig om ett par veckor.

Förmodligen kommer jag inte ha massa tid att tillbringa på fjället, eller ha tid till att klaga på vintern eftersom någon annan kommer att få den tiden. Denna vintern blir det iallafall inte något nyinköp av vare sig bräda eller liknande. Kör på det jag har en säsong till, men oavsett så kan man ju inte låta bli att drömma om lite nytt utstyr, fina morgnar med nypreppade backar och varm chocklad på Kringla..

Idag är det min tur att testa att skriva ett inlägg.

Till en början så är Moa ganska aktiv i Trysil Hundeklubb och har nu börjat med Agility träning för nybörjare. Dom i klubben säger att Sacke har stort pontesial och är lite av en naturtalang.

Igår var vi på Enebo (där träningsområdet ligger) och lekte lite själva med Sacke och passade även på att filma lite :) Måste säga att jag är riktigt stolt och speciellt mot Moa som springer runt på banan i vecka 34. Hoppas hon inte skakar ut bebisen för tidigt. Hon tar det väldigt lungt så det går nog bra.

jahapp... Då vet jag inte vad jag ska skriva mera... ( så kreativ man kan vara)

Nu ska jag åka och hjälpa Gabbe med hans extraljus.

Skriver snart mer igen om jag får chansen annars gör väl Moa det.

B

Annars mår vi bara bra. Jag har ont i knät och Moa är über gravid.

50 dagar kvar och nedräkning.

Vecka 33

Denna bilden tog Björn igår. Det har nu gått 33 hela veckor och vi har tagit en ny bild av magen var 4:e vecka sedan vecka 13. Idag är det dessutom bara 50 dagar kvar tills lillkillen kommer!
Vi är så glada för att vi ska bli föräldrar och det känns fortfarande helt overkligt. Ibland kan man nästan bara inte ta det till sig. Bebben väger nu ungefär 2 kg och är 42 cm lång. Kan ju berätta att det börja kännas att man bär på honom i magen. Han sparkar heller inte så mycket nu för tiden, han snarare vänder och vrider på sig och har hicka mest hela tiden så hela min mage hoppar. Om jag ligger intill Björn när vi ska sova känner han hur bebben sparkar honom i ryggen. Det är mysigt att känna allt liv därinne men jag börjar bli redo att få ha min kropp för mig själv igen. Vill kunna röra mig, ta promenader med Sacke och hålla igång som vanligt..
Idag ska jag till Liaterapi för andra gången. Jag har ju bekkenlossning och där är dom så flinka på att hjälpa till. Jag var där i början på veckan och fick då lära mig hur jag ska röra mig för att det inte ska slita så mycket på bekkenet. I dag ska jag få lite olika övningar tror jag. Jag har även blivit sjukskriven i 2 veckor till. Min fastlege har semester så igår fick jag träffa en ung tjej som utbildar sig till läkare och hon kunde bara sjukskriva 2 veckor åt gången.
Och imorgon är det dags för ännu ett besök hos jordmor. Hoppas att hon kan känna vart han ligger då för det har hon inte klarat hitills. Även om jag inte tror att han har fixerat sig ännu för jag känner honom lite var stans. Men det ska bli skönt när han väl ligger rätt så att magen kan sjunka ner lite för just nu är det lite jobbigt att andas och äta en vanlig måltid. Allt trycker på uppåt.

Tja så är dagsfomen på mig och lillen, Björn började jobba igen i förra veckan och har nog lite svårt att komma in i dom vanliga tiderna igen. Stackarn är trött och känner sig lite förkyldis mest hela tiden, dessutom ska han gräva upp vår parkering till helgen för vi ska ÄNTLIGEN få brosten lagt där. Nu har vi en blandning av grus och småsten och ni kan ju tänka er hur mycker 2 katter och en hund drar in, speciellt när det regnar.. Det kommer bli mycket smidigare nu när vi dessutom ska dra en barnvagn fram och tillbaka.

Ännu fler elefanter..

Ja det var det första Björn sa när han fick se denna superfina tavlan vi fått av våra härliga grannar. För er som inte vet så har jag ju en stor förkärlek till dessa djur. Men det är inte så illa som man kan tro, tex; dem får absolut inte se ut hur som helst eller vara i vilket material som helst. Jag vill inte ha in porslinselefanter a lá dumbo i rosa och grått som ser ut som dom kommit frå ett barnrum på 80-talet. Jag väljer snarare ut mina elefanter så att alla ska få en viss plats hemma hos oss, och jag vill absolut inte att dom ska ta över hela hemmet. Men dessa elefanterna är ju till lillkillen. Och dessutom är de ju superhärliga, hans första elefanter! På tal om honom så undrar jag nu om ni kanske har några bra namnförslag ännu en gång. Vi som mer eller mindre hade spikat Wille fick härom dagen reda på att Björns arbetskamrat Göran och hans fru Camilla ska ge detta namn till sin nyfödda lilla tjej. Även om vi har planer på att flytta från Trysil en dag så vill jag inte att "våran wille" ska gå på samma babysång och dagis och heta som flickwille. Det kanske låter lite småsint, men även om det har varit vårt arbetsnamn på bebben så kan man ju inte bestämma vad andras barn ska heta.. Så nu är jag helt inne på Viggo som dessutom är ett familjenamn. Björn som igentligen inte gillar det har diplomatiskt nog bestämt sig för att överväga det då jag tjurade ihop en aning när Wille liksom inte var så aktuellt längre.
Dessutom så har min foglossning gjort sig väl påmind igen. Har fått en tid till Liaterapi om måndagen så jag hoppas att dem ska kunna hjälpa mig i massor för det här är verligen inte skönt alls! Jag har heller inte fått sova nått bra de sista nätterna. Ont i höften, en baby som är expert på att sparka mig precis på kisseblåsan, halsbränna och hemska mardrömmar gör inte nätterna till den avslappnade tid de borde vara. Så säger alla till en att man ska passa på att sova nu för sedan blir det så lite va den varan..kan ju dom säga!
Nog av gnäll, jag har ju haft 30 första underbara veckor så om den sista tiden är lite jobbig ska man inte klaga! Dessutom kanske jag kommer att må tiptop efter min tur till liaterapi och med nån natts god sömn :) Possitiva tankar!!!

Knoppkakor

Köksknopparna, läs mer om dem nedest på inlägget..

Världens finaste lilla son i magen :) han ligger med ryggen ner, så man ser hur handen grepar om foten. Är det inte helt otroligt att man kan se han därinne?

Sacke på fjälltur, ett så fint kort att jag bara var tvungen att visa.

Så blev det en tur till sjukhuset igen. Igår kom magsmärtorna tillbaka och eftersom det stod klart och tydligt i papprena från Huddinge sjukhus att jag skulle ringa doktorn om jag fick ont igen så gjorde vi det. Jag har tidigare i vecka försökt boka en tidigare tid hos jordmor då jag har haft lite ont, mest i bäckenet och fått ganska mycket kynnere/sammandragningar. Läkaren skickade vidare oss till Elverum på en gång. 7 mil och nästan en timme senare kom vi till förlossningen i Elverum. Dom gjorde ultraljud och vi fick se lillen i magen, han lekte med sin navelsträng och vi såg (samtidigt som jag kände) hur han sparkade. Men han hade det bra därinne och växte som han skulle. Sedan fick jag lämna urinprov och efter det kollade dom min livmoderhals eftersom den hade vart mjuk när vi var i Stockholm. Dom tog prover inne ifrån mig och en del annat. Sedan spännde dom fast mig så dom kunde ta en ctg-kurva. Dvs dom kollar barnets hjärtslag samtidigt som aktivitet i livmodern och hur ofta han sparkar. Allt såg bra ut, vi väntar på testerna från en del prov fortsatt men nu har jag blivit sjukskriven i två veckor. Rekomenderad att ta det väldigt lugnt och vila. Det känns inte alls bra att dom inte kan hitta varför det gör ont, dom trodde precis som läkaren i Stockholm att jag var stressad och höll igång för mycket. Jag kan ju villigt erkänna att jag inte ser fram emot att sitta hemma i två veckor. Tiden fram tills dess att lillen kommer är alldeles för lång som det är. Ska man då dessutom inte kunna vara som vanligt så kommer dessa sista veckor kännas som evigheter...

Så är det någon som har förslag (dom behöver knappt ens vara bra) på vad jag ska göra på dagarna så är jag mer än tacksam för det! Björn har föreslagit att jag ska baka en ny kaka varje dag, helst tills han kommer hem :) och läsa böcker samt se på film. Så idag har jag sovit precis hela dagen med undantag för när vi har ätit och jag har vattnat blommorna ute. Den värsta smärtan är borta, vilket är underbart men jag är så trött och hängig, känns nästan som febervärk i kroppen fast utan feber.

Kan ju samtidgt berätta att min finfina kille som jag inte under några som helst omständigheter skulle klara mig utan, nu har satt upp dom fina knopparna till luckorna i köket som vi köpte i sverige. Han har oxå lagat favoritlaxen till middag och bakat supergoa muffins till mig!
Vi har även beställt åkpåsen till vagenen nu i veckan, en Voksipose av modellen Urban i knallorange.

Målet är nu att allt ska vara klart i augusti så jag bara kan vara tjock dom sista veckorna...