En händelserik vecka, mins sagt..

Ja det har verkligen varit en händelserik vecka, nästan så jag inte vet vart jag ska starta men det är väll likabra att ta det från början..

I måndags så hämtade jag Emilian i barnhagen, han går på Östmojordet precis där vi bor så Sacke och jag promenerade bort. Det var supermysigt och en liten försmak om hur det kommer att bli att snart själv vara småbarnsförälder. Björn som nu för tiden cycklar till jobbet gjorde oss sällskap på vägen hem. Supermysigt! Jag passade även på att ta en fika med Johanna på dagen, så när klockan var 18.00 så var jag så trött att jag inte visste ut eller in, man har inte samma energinivå nu för tiden helt enkelt!

På onsdagen hade jag tid på Liaterapi igen, denna gången fick jag hänga i gungor från taket och öva mig. Det kändes inte där och då, men visst lyckades jag få lite träningsvärk. Det kändes helt underbart att få röra lite på sig. Jag är så sugen på en riktig promenad och verkligen kunna ta ut mig till fullo, men den tiden är snart här förhoppningsvis.

På torsdagen var det så det dags för den 2:a av 3 kurser före födslen. Denna gången handlade det om själva födslen. Det var ganska dålig uppslutning, men Björn var med och vi fick svar på våra frågor så det var ok! När jag skulle resa mig upp efter kursen kände jag at magen blev helt hård och trodde att jag kanske hade suttit stilla och vart lite kissenödig alldeles för länge. Jag fick skynda mig på toaletten men det släppte inte. Var på toa flera gånger men magontet ville inte ge med sig. Med färskt minne från kursen om att "alla förlossningar startar olika" i bakhuvudet ville Björn att jag skulle ringa in och fråga en jordmor om vad det kunde vara. Fick besked om att bara vila och ringa tillaka om det gjorde ont dagen efter. På natten har jag mer eller mindre kramp i magen och får inte sova alls. Bebben rörde sig en del så jag var ganska lugn men tankarna far fram och tillbaka. Vid åtta på morgonen när jag ska köra Björn till jobbet kommer jag knappt in i bilen själv så vi ringer jordmor här i Trysil. Jag får komma dit vid 10. Hon misstänker urinvägsinfektion men vill känna om jag har öppnat mig. Till min stora glädje kan hon konstatera att huvudet har fässt sig men det är ingen bebbe på väg idag.. Jag blir vidareskickad till Elverum där jag och Björn sen tillbringar hela dagen innan vi får prata med en läkare vid 16-tiden som tror att det fatiskt rör sig om en ordentlig urinvägsinfektion. Får smärtstillande, Selexid och en säng att vila i tills smärtan går över ett par timmar senare innan vi får resa hem. Jag hade ju en urinvägsinfektion i sommras med och då var vi med inne en sväng på sjukan. Jag tror det kan har vart den som gjorde precis lika förbenat ont då som nu. Med oss hem fick vi en bild av lillens ansikte. Han ser mest ut som en alien på den så den kommer inte att publiceras här :) Vi fick även dubbelcheckat att det faktiskt är en liten kille därinne, helt underbart!

På lördagen hade vi planerat en liten tur till Oslo för att köpa de sista grejerna till bebben, men mest för att få träffa Sandra, Björns syster. Det var upp och ner över dagen (vilket läkaren sagt var okej om jag tog det lugnt). Barnas hus/Fru Lyng hade massa fint och vi fick tag i det vi skulle där. Vi tog en härlig fika ungefär där Sandra bodde på St Hans Haugen i solen.


Barnvagenen med den knalliga Voksiposen "Urban" som lillen ska åka i till vintern, den kom nu i veckan.

The One and the Only, vinnare av nybegynnerklassen i agility vid klubbmästerskapen Enebo Trysil 2009.

För att avsluta en vecka som denna med stil så var det familjedag med klubbmästerskapen på Enebo. Efter fredagens tur rill sjukhuset var det oklart om jag ens kunde åka dit, fast jag hade sätt fram emot det. Jag vaknade pigg och utvilad och i förvånadsvärd bra form så vi bestämde oss för att i alla fall åka dit en stund men jag lovade Björn att jag inte skulle vara med i några tävlingar. Så Sacke fick mat som vanligt (ska vi träna brukar han få vänta med mat tills efteråt så han är mera taggad på gobitarna och mer uppmärksam) och bara en liten kissetur (samma här, brukar motioneras gott innan träning så han inte tar ett eller ett par av sina berömda ärovärv runt hela träningsområdet). Väl framme började tanken om att kanske vara med i alla fall ta form, och med go uppmuntran från dom andra tjejerna i klubben tänkte jag, -well well vi kan ju inte komma mer än sist! Så vi ställde upp i både lydnad och agility nybegynnerklasse. Vi kom etta bakifrån på lydnaden, dvs sist men till vårt försvar har jag bara sätt två instruktionsvideos på nätet och övat med godis hemma i trädgården. Man får bara använda ett komando per övelse och inga godisar på tävling. Så redan där var vi ganska körda men han fick poäng i alla övningar och tog en lång runda rundt hela träningsområdet mitt i allti hopa :) Han blev omnämd som en publikfriare och en go och glad kille som charmade publiken :)

Jag skulle ju aldrig tro att det kunde gå något bättre i agiletyn, eftersom han även där tog en extra runda och vi tog längst tid på oss, men vi hade minst fel och minst rivningar. Nu ska det ju tillägas att vi bara var tre som ställde upp. Men jag är stolt och glad över vår innsats. Jag är trotts allt gravid och orkar inte med lika mycket eller är lika snabb som dom som inte har mage är. En supermysig dag helt enkelt!

Så nu är jag så trött att jag vet varken in eller ut. Imorgon ska jag på Liaterapi igen, inom Nav med massa papper, fixa med sjukskrivningen och en runda på jobbet, som jag för övrigt faktiskt saknar litegranna...

Soffan ropar på mig nu..